Hur tänkte jag nu?

Jag skaffar mig en egen blog.
Ja. Och vad ska jag skriva nu.
Jag tänkte ju att jag ville ha nåt ställe att skriva av mig på.
Men så försvann alla tankar när de skulle skrivas ner.
Som när man blir avbruten och sen inte kommer ihåg vad man skulle säga.
Det var nog inte så viktigt, tänker man.
Är mina tankar inte viktiga då?

Jag är iaf hemhemma i helgen.
Allt är som vanligt.
Det är lite som att förflyttas tillbaka i tiden.
På både gott och ont.
Mest på gott, men ibland känns det konstigt.
Sthlm är ju mitt hem nu. Jag har lixom mitt liv där nu.
Jag triv världigt bra där.
Jag har vuxit på många sätt sen jag flyttade hemifrån.
Det var ju ändå några år sen jag gjorde det.
Jag har blivit...vuxen?

Vuxen? Hur är man då? Och vem har bestämt det?
Inte hänger det på ålder iaf. Inte helt.
Det finns 30 årigar som känns mer som 19.
Och 19 åringar som känns mer som 30.
Men hur är man när man beter sig som 30 eller 19 på riktigt då?
Samhälls konstriktioner?
Inte är det som det brukade vara iaf.
Och inte är det som det kommer att bli heller.
Nu är nu. Och du är du. Och jag är jag.
Och Gud är Gud. Tack och lov för det!
Kanska är det där definitionen finns.
Inte på "vuxen" eller "ålder".
Men på vilka vi är och hur vi beter oss (eller bör bete oss).

Så kom dom iaf.
Tankarna. Inte dom som fanns där innan, men ändå.
Ibland måste man bara börja skriva.

Ja. Då har jag en plats där jag kan skriva av mig på iaf.

Välkommen till min blog!