tid över

och nu sitter jag på jobbet, så det kanske inte är bästa tiden att skriva.
Men det är rätt lugnt idag - jätte lugnt.

Nu för tiden är det rätt lugnt överhuvudtaget i mitt liv.
(jag hoppade av en kurs som jag varken behöver eller hade koncentrationsförmåga över för)
Men ändå lyckas jag ha en hel del att göra.
Kyrkan, 24-7 vecka, cellgrupp, Diakoniagrupp, jobbet...
Annars sitter jag mest och inte gör så mycket.

Tänk vilket tillfälle!
- att göra allt jag ville men inte hade tid med innnan.

Måla
Rita
Sy
Fotografera
Träna
Umgås mer med Gud
Jobba på min inre skönhet
Umgås med vänner
Ringa folk jag inte pratat med på länge
mm...

Men det blir inte riktigt så... När man får lite mer tid orkar man inte alltid göra allt man ville. Ibland vill man bara vara. Och det måste man få. Men man präglas av ett samhälle där man alltid ska göra nåt, annars är man lat eller slösar med värdeful tid. Men vad är det för värdefult med tid som man tvingas använda fast man inte vill eller orkar...? Klart man ska andvända sin tid väl, det är nåt vi fått från Gud som vi ska förvalta. Men vill Gud att vi inte ska hinna andas eller vila upp oss? Vi är inte konstruerade att använda varje minut varje dag till nåt vi tror vi borde för att annars får vi lite dåligt samvete.

Jag har lite dåligt samvete ibland för det...
Men jag gör ju saker, bara inte hela tiden...

Utbrändhet är ett märkligt fenomen....