I'm sitting here in a boring room...

...it's just another rainy sunday afternoon (evening...)

Working 9 to 5, what a way to make a living...

It's been a hard days night, and I've been working like a dog
It's been a hard days night, I should be sleeping like a log...


So, I'm sitting here at work.
My absolutely wonderful job, which I love and am ever thankful for!
And I'm tired and I'm bored...
The problem is that that'll change, in about one hour.
By the time I'm off for the day (night) I'll be all hyped up and on the go
so I won't be as tired as I should be, as I wish I would be, when I go to bed.

Awake and allert again because I have great collgeagues
who make me happy just by being them.
The 30 (or so) min that I spend with the person who comes in for the next shift brightens up the whole evening.
Which is great, but inconvenient...

Why then and not now?
Now is when I need it...

O, well, it's quite a luxury problem acctually.

Good night and good luck!
(btw, has anyone seen that movie? Is it any good?)

Support killen

Jag tänkte kolla på film igår på min dator.
Men ve och fasa, bilden och ljudet hackade!
Jag provar andra filmer - nej, det är fel på datorn!

Jag ringer suppport.
Jätte trevlig kille som hjälper mig fixa problemet
och medan datorn startar om paratar vi om film och sånt.

Tänk vilken skillnad det blir när nån är trevlig sådär!
Nästan så man hade kunnat fortsätta prata och skitit i filmen.

Jag upptäcker mer och mer hur mycket jag älskar människor och att prata med dem.

Var inte rädd för att vara trevlig, lite utöver det vanliga!
Det gör sånna som mig lycklig!

Internet! Jobba! Plugga? . . Gud?

Just det, jag skulle ju plugga idag...
Och så sitter jag här istället...

Jag bara gör enmassa saker hela tiden:
Jobbar, har cellgrupp, går till min Diakoniagrupp, går i kyrkan, går på föreläsningar, träffar vänner ibland och så var det det där med att man fastnar framför datorn så lätt och så länge (i princip varja dag)...

Vad gör man på internet som tar så mycket tid?
Man kollar sin mail, skriver mail, kollar sin myspace, läser bloggar, bloggar själv, kollar lite på Youtube, kollar lite på ringo och så hittar man alltid på nåt annat oxå.

När ska man hinna plugga?
Hur var det med diciplinen?
Jag råkade nog tappa lite av den under sommaren och så har jag lixom inte riktigt lyckats komma igen med den. Som sand som rinner mellan fingrarna när man lessnat på att hålla ihop händerna så noga...

Och så skulle jag ut och motionera, som det heter, idag oxå.

Hellst innan lunch så jag inte får håll - vilket skulle betyda nu!

Och så var det det där med Gud...
Han ska man ju hinna klämma in nånstans oxå...
Eller hur var det?

Centrum! Fokus! Vägen! Sanningen! Livet!

Prioritera Mera!
Inga fler ursäkter & undanflykter!
Skärpning!

Internet fasta?

Hur tänkte jag nu?

Jag skaffar mig en egen blog.
Ja. Och vad ska jag skriva nu.
Jag tänkte ju att jag ville ha nåt ställe att skriva av mig på.
Men så försvann alla tankar när de skulle skrivas ner.
Som när man blir avbruten och sen inte kommer ihåg vad man skulle säga.
Det var nog inte så viktigt, tänker man.
Är mina tankar inte viktiga då?

Jag är iaf hemhemma i helgen.
Allt är som vanligt.
Det är lite som att förflyttas tillbaka i tiden.
På både gott och ont.
Mest på gott, men ibland känns det konstigt.
Sthlm är ju mitt hem nu. Jag har lixom mitt liv där nu.
Jag triv världigt bra där.
Jag har vuxit på många sätt sen jag flyttade hemifrån.
Det var ju ändå några år sen jag gjorde det.
Jag har blivit...vuxen?

Vuxen? Hur är man då? Och vem har bestämt det?
Inte hänger det på ålder iaf. Inte helt.
Det finns 30 årigar som känns mer som 19.
Och 19 åringar som känns mer som 30.
Men hur är man när man beter sig som 30 eller 19 på riktigt då?
Samhälls konstriktioner?
Inte är det som det brukade vara iaf.
Och inte är det som det kommer att bli heller.
Nu är nu. Och du är du. Och jag är jag.
Och Gud är Gud. Tack och lov för det!
Kanska är det där definitionen finns.
Inte på "vuxen" eller "ålder".
Men på vilka vi är och hur vi beter oss (eller bör bete oss).

Så kom dom iaf.
Tankarna. Inte dom som fanns där innan, men ändå.
Ibland måste man bara börja skriva.

Ja. Då har jag en plats där jag kan skriva av mig på iaf.

Välkommen till min blog!